Nissen på Löverås

En gubbe på prästgårn, Johannes, fortällte, att de dyrka nissen på Löverås. Han hade tjänat där som vallpojke. Kret¬tura skulle vara ute, då solen gick opp, och inne, då solen sken på bergkullen. En gång försumma han sej, och solen gick ner. Då fick han se en liten gubbe, som klev upp i en fura och bröt ner ett stort träd med ett förskräckligt brak, så krettura sprang hem, så fort de kunde, och hunden sprang med svansen mellan benen. Då viska husbonden till vallpojken — han tordes inte tala högt om kvällen: — "Vad skulle du ha nu, som inte for hem förr!" En get på Lövås hade bräkt om natten, och om morron låg hon huvudlös. Det var Nissen, som vridit huvudet av henne.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Våra gamla berätta - Folkminnen från västsverige. Göteborg. s.44-45