Nissen i lagården

En dräng, som tjäna på ett ställe, där de hade en gammal lagård, såg nissen.. Han hade rött hår, som stod upp som en pickelhuva.

Nissen fora hästarna. En del blev så pena, men andra, som han inte lika, blev magra och stygga.

Jag var i stallen och skulle ha hästen om kvällen. Det tyckte inte nissen om. Jag la på selen men fick den inte riktigt knäppt där framme. Då kom hela selen rykandes, och jag blev kastad i väggen.

Här uppe på Kongbäck dyrka de nissen. En piga hade en bricka med en mängd tallrikar och koppar. Nissen skrämde na, så hon släppte allt. Då skratta han så gott.

En bonde här uppe på Mörk fick följe med nissen. Han hade varit framme vid Hogdal och kom ridande hem med hästen. Då hörte han, att nissen kom och ville upp på hästen han också. Bonden skynda sej och red fortare och fortare, men i en backe kunde hästen inte springa, utan nissen kom på. Hästen orka inte gå mera. Bonden gick av och titta genom betslet. Då såg han, att nissen satt där och grinte. Men han måtte skynda sej att komma så långt bort som tömmarna var, eljest slog nissen till honom. Men nissen flög av hästen, för han tålte inte, att någon fick se honom.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S. 73.