Maran och den förtrollade mannen

Maran var någon sorts folk, som red dem om natten. Det var en, som spurte en käring, vad hon skulle göra, för mara red hennes man. Käringen sa:
"Salt och malt och ciciliarot, det står man till bot!"

Gumman koka det och gav mannen, och han blev hjälpt.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.118