Jätten Tofris hemlighet

En bit ifrån Mo kyrka ligger det ett berg, som kallas för Borgåsberget, och där bodde det jättar i forna tider. Jättekäringen brukade ibland att vara framme i gårdarna och taga emot ull, som hon sedan spann. Och då hon kom tillbaka med garnet, fick hon alltid en del mat i ersättning för sitt arbete. I synnerhet hos en bonde, som hette Ola gav de henne mycket att göra med spunnad. Men det var aldrig någon, som kunde få reda på, vad hon hette. Hos Olas frågade de henne flera gånger, men hon ville aldrig tala om det.

Men så hade de en vallpojk, som var utanför berget och vallade korna, och han hörde hur jättekvinnan satt inne i berget och spann och sjöng: " Jäj snurrar å spinner å snurrar å spinner, å Olas hustru vet inte va jä heter, inte va jä heter. Jä heter Tofri, Tofri, Tofri".

Då vallpojken kom hem, talade han om detta, och nästa gång som jättekvinnan kom med spunnad till Olas hustru, så sade hon: "Var så god å ät, Tofri!" Jättekvinnan tittade på henne en stund, men så satte hon av ut genom dörren ifrån både dem och maten, och efter den dagen kom hon aldrig dit och hämtade någon spunnad mer.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.42