Gamla tiders märkliga sedvänjor

De hade mycket konstigt och besynnerligt i gamla tider. Ackurat som då dom skulle kristna ungar, så skulle dom ha en hake i listen (= lindan). Och då de skulle kristna en unge, skulle de ha en kaka med silfverpeng i.

Om modern bar vatten, innan hon gick i kyrka (= kyrktogs), så skulle ungen sickla (= drägla).

När de hade fått en unge i huset, så fick inte främmande folk komma in, innan de hade varit ute och tagit i glöden.

Om jul så ritade de ringar med kors i i taket. Om det var en, som låg i sängen, så ritade de ett kors; om det var två, så ritade de två, och således bort igenom (= o. s. v.). Och öfver alla dörrposter skulle det vara kors. Men allt sådant är bortlagdt nu.

Om en skall gå någonstädes och det första, en då möter, är ett kvinnfolk, så är det ett dåligt möte. Men om hon har förkläde, är (det) inte farligt.

Om en mister strumpebandet, så är karlen hos andra kvinnfolk. Om en mister förklädet, så mister en fästeman.

Om en kan springa barfota öfver tre egendomar, så skall en få den, en vill ha.

Om en går på vägen och är rädd för spöke eller är rädd för att gå på villestrå (= vilse), så skall en vränga västen.

Om en nyser på onsdag morgon, får en förtret. Om en nyser på lördag morgon, så får en ett bref från den, en tycker om.

När en bakar tunnbröd, skall en skära ämnet i fyra bitar och sedan baka ihop det igen, så att de kan få brödslefven hel igen. Då skall de få den, de vill ha.

Om de inte sopar brödet väl, utan det blir rödfläckigt, så skall de få en rödskäggot karl.
En skall aldrig begynna ett arbete på torsdag.

När en skall brygga, skall en ha eldmörja och ha i det, en brygger.

Om julkvällen skulle de alltid förr i tiden ge korna mäsk eller något särskildt, och så skulle de säga till dem: »Ät väl och lef väl och trifs väl och minns den heliga julekväll.

Källa: Lindberg, Karl H. 1906: Sägner och visor från norra Bohuslän. Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns forminnen och historia 8. S. 286-287.