Gäddan och sjöråa

En gång voro två fiskare ute och drog svirvel. De fick ett väldigt napp. Dessa såg snart, att det var sjöråa, som nappat. De rodde i land och tänkte, att sjöråa inte kunde göra dem något ont. Så drog de i svirvelreven och fann att sjöråa fortfarande satt fast. När de så äntligen fick upp henne på land, fick de se, vad det var. Det var en mycket stor gädda. Denna hade en örn en gång försökt ta. Han hade slagit sina klor i gäddan, men denna var för stor och tung och följden blev den, att gäddan drog örnen under vattnet. Örnen kunde inte släppa sitt tag, och så drunknade han. Nu fanns bara skelettet kvar utav örnen, och det var detta, som man trodde var sjöråas hår, vilket drog sig på ryggen, då gäddan simmade.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.118