Frälsning från det onda

Den gamle ( = satan) kom en gång till en, som gick och gätte (= vallade). Och han stod och läste vid en sten. Och så sade fan till honom: »Jag skall hjälpa dig till präst (troligen = att blif va präst)», sade han, »men jag vill ha dig om så och så många år», sade han. Och så skulle han möta vid stenen. Och då skulle den gamle ha honom. Men han fick honom inte, ser ni, för när han kom i kyrkan om söndag, efter det dom aftalade åren var ute, så predikade prästen om det, att han kunde rädda, om de hade gifvit sig in till (= försvurit sig till) själfva satan. Efter gudstjänsten så talade han om det för prästen. »Satan lärde mig», sade han, »och han skulle ha mig, för namnet hade jag skrifvit på en sten.» Och så sporde han, hur det skulle gå till att fria sig från satan. Jo, pastorn han tog och döpte honom om, och så skickade han honom till stenen. Och så talade han om, hvad han hette, och det namnet stod nu inte på stenen.

Källa: Lindberg, Karl H. 1906: Sägner och visor från norra Bohuslän. Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns forminnen och historia 8. S. 266.