Benen i källaren

De ville inte gärna gå in i kyrkan, då det blivit mörkt. Förr hade de benkällare under kyrkgolvet. En i ett lag slog vad mot betalning att gå in i källaren och hämta ett ben och gå dit med det igen. En annan var ännu modigare och sprang en genväg och kröp in. Då han, som slagit vad, korn och tog ett ben, sa den andre: "Ta inte det, det är min fars!" Han tog ett annat. Den andre sa: "Ta inte det, det är min mors!" Och för det tredje benet sa han: "Ta inte det, det är min farmors!" Då bad drängen, som slagit vad, så ynkeliga: "Lån mej benet en liten stund, så ska jag snart komma igen med det!" Det gick bra den gången.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.111-112