Ormen och andtäppan

Det var en man, som hade andtäppa. En gång satt han på en backe. Så blev han sömnig, för det var en orm i närheten, som sövde honom. Till slut somnade han, och då kröp ormen in genom munnen och ner i magen och ut igen. I detsamma kom en person och fick se, när han rände ut ur munnen och bort i en vattenpuss och svängde sig. Sedan kom han tillbaka och skulle in igen. Men då väckte den andre den, som sov, och ifrån den dagen var hans andtäppa borte.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.91