Maran från bergen

Jag har känt maran själv. Det var en stor hund, som kom springande uppifrån bergen. Han kom in och lade sig på bröstet, så att jag inte orkade andas. Men efter den dagen rådde mamma mej, att jag skulle sätta skorna med spetsarna utåt från sängen, när jag tog dem av mig om kvällen. Efter den dagen kom hon inte.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.118