Mormor och älvedansen

En gång skulle min mormor Börta på Malmön och krögerskas piga gå te Kalven — en del av Malmön — och se efter fågelägg. På den tiden var det nu så hemskt gott om fåglar häromkring. Det, var så där i mörkningen. Då kom mormor min in i en sån här älvedans. Hon dansade och dansade och hade naturligtvis hållit på med det, till dess hon hade stupat, för det brukar de göra, när de kommer in i sånt där. Det förstod pigan också, och därför tog hon tag i henne och rykte henne ur. Då talade hon om att hon hade sett en spelman, som stod och spelade så vackert, så vackert, och jämter sej hade han en stor svart hund, och runt omkring honom dansade så många vackra vitklädda töser. När de gick hem, var hon så där märkvärdig. Sen blev hon sjuk en lång tid.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.70