Lypyttarnas hemliga värld

På 1860-talet inträffade här i socknen en händelse, som kom mycket prat åstad. En då cirka 12 årig flicka blev nämligen ibland "borttagen" av ett småfolk, som bodde i närheten av hennes hem. Dessa små folk, kallades av ortsbefolkningen "lypyttar", och de bedrevo samma slags arbete som kustbefolkningen i allmänhet. De voro dels jordbrukare dels fiskare, och vid deras arbeten användes samma slags verktyg och redskap som av vanligt folk då för tiden ehuru i mycket förminskad storlek.

Flickan försvann allt som oftast, och då hennes föräldrar sökte efter henne stod hon ej att upptäcka. Fram emot kvällningen kom hon emellertid tillbaka och berättade, att hon varit hos sina vänner "lypyttarna" och hur hon där blivit umfägnad med mat och dryck i massa. "Lypyttomiddagarna" voro emellertid liksom luft, ty vid återkomsten till hemmet var hon alltid mycket hungrig. En kväll, då hon som vanligt varit borta några timmar på eftermiddagen kom hon tillbaka och berättade att hennes vänner då var bortbjudna på bröllop hos sina grannar, som bodde i Björhjälsberget, och att hon under tiden skulle passa deras barn. Dessa hade emellertid uppfört sig så elakt att hon ej visste någon råd med dem. De vände upp och ned på alla husets möbler och till sist fann hon för gott att ge sig av hem, ehuru som hon sade: de vuxna lypyttarna nog skulle bli arga på henne. En gång kom flickan hem till sina föräldrar och var mycket uppbragt över, att deras kor brutit sig in i lypyttarnas rågåker och förstört denna och berättade också, att när hon blev 15 år skulle hon för alltid flytta till sina vänner, som bett därom. Denna lypyttarnas bön gjorde föräldrarna oroliga och de rådfrågade de flesta kloka gubbar och gummor, som bodde i trakten ("Dö-Britta", "Lanke-Lars", "Kregga" m.fl.) utan att dessa visste något verksamt medel, som kunde skydda flickn från "borttagning".
I sin nöd vände de sig till ortens prester men med samma negativa resultat. Slutligen [...] en kort tid före flickan skulle ingå i sitt 16_e år fick de höra talas om en "svår prest" som bodde några kyrksocknar härifrån. Honom besökte flickans far, och prestens ordination gällde: att sockenkyrkans nycklar skulle lånas och varje kväll utan att flickan fick veta någonting därom läggas under hennes huvud kudde. Detta skulle fortsättas tre nätter i följd.
Efter dessa tre nätters verk, "blev flickan ej mera borttagen".