Munkens möte med trollen

På den tiden, när Mellby kvarnar ägdes av Vadstena kloster, kom en kväll en munk ridande på vägen som på norra sidan Säveån leder från Partille till Nya Lödöse. Munken hade på uppdrag av klostrets abbedissa varit och uppburit kvarnarrendet och hade nu bråttom för att hinna fram till staden innan det blev natt.

Hunnen mitt för det ställe där berget i en hög ättestupa reser sig lodrätt ur dalen höll han plötsligt in sin häst ty ett ljussken nådde hans ögon från bergets fot. Han band hästen vid vägkanten och smög sig närmare, varvid han fann att berget öppnat sig till en stor grotta och i denna höllo bergatrollen fäst. Kosteliga dryckesbägare, skimrande av guld och ädla stenar, lyste här emot honom, fyllda med gnistrande vin, och munken tyckte sig aldrig hava skådat så dyrbara ting. Han smög sig närmare och närmare och var slutligen så nära, att han nästan kunnat nått bägarna med handen.

Allt kraftigare drog trollguldet honom till sig och man vet ej hur det hade gått om han ej plötsligt kommit ihåg faran och med ett kraftigt kast slungat sitt kristuskors mitt in i grottan. En metallisk klang hördes och därpå ett så öronbedövande brak, att munken förlorade medvetandet. När han åter kom till sans voro trollen försvunna och berget reste sig mörkt framför honom. Vid hans fötter stod emellertid en stor silverbägare och i denna låg korset.

Silverbägaren tog han med sig som gott byte och har den ej förkommit under århundradenas lopp så finns den kvar i Vadstena klosterkyrka ännu i denna dag.

Källa: Erik Bergendahl 1921: Partille krönika. Göteborg. S. 203-204.