Olle och den mystiska kon

En morron när Olle Nilsson, som var i samma lag som pappa, kom och skulle purra, låg det en stor, grann branete ko på gatan. Och bäst som han fick se na, så försvann hon. Han blev farligt rädd, och när han kom in, så talade han om, vad han hade sett. Men då blev han sjuk, för det var en sån där havsko. Hade han bara tänkt sig före och kastat kniven över na, så hade han fått na.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.30