Mjölkharen och prästen

Det var en karl, som berättade, att han varit med och skjutit en mjölkhare. Denne mjölkhare ägdes av en käring, som varje lördag gick och sålde smör till prästen. Men så en lördag tog prästen och stack en kniv, som han gjort enkom för det ändamålet, genom smöret, och då rann det blod efter kniven, och sen tordes aldrig käringen till prästen med något smör mer.

Då en mjölkhare skulle skjutas, var det nödvändigt, att man hade en silverknapp, en sådan knapp, som karlarna hade i kragen förr i tiden, i bössan, annars råkade skottet inte. Då kunde man få skjuta skott på skott och bara få se hur hårtofsarna yrde av haren, men han själv blev oskadad.

En mjölkhare var gjord av ett gammalt strumpeskaft, fyra ljusaspeter, gamla solv och levrad blod. Ljusaspeterna blevo harens ben. Det var sådana man hade, då man stöpte ljus.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.84