Julottans döda besökare

Innan den vanliga julottan var på juldagsmorgon, hade de döda sin julotta. En gång var det några, som bodde strax intill kyrkan, som fick höra att klockorna gick så tidigt på juldagsmorgon. De tittade efter, och när de såg, att det var ljust i kyrkan, trodde de, att de hade fått fel för sej om tiden för julottan, så de klädde sig och gick. När de kom in i kyrkan, stod det en präst på predikstolen, som de visste var död, och när de såg efter, kände de igen allt folket, som satt i bänkarna. Det var sådana, som varit döda länge. Då gick där en utav de döde, en släkting deras, bort till dem och sa till dem: "Skynda er och gå härifrån och har ni något, kläder eller vad som helst, att kasta bak efter er, så gör det!" Då gjorde de det. När de kom dit på morron, var kläderna, som de kastat efter sej, när de sprang, smått som smet.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.105-106