Jätten och Gömme gård

Jätten i Svantåseberget gick varje julafton till Gömme gård. Folket på det stället måste ge sig av, vart de kunde ta vägen. Men en julafton kom en, som gick omkring och förevisade björnar, till Gömme och hade två björnar med sig och bad att få tillbringa julen där. Han fick det svaret, att de inte fingo vara i fred utan fingo söka sig logi själva. Men han menade att allt skulle gå bra, bara han fick stanna. Och så fick han ligga på ommen, men det dröjde inte länge, förrän herrskapet kom från berget. Då skickade björnägaren sina björnar på dem, och då det blev morgon och kyrkklockorna började ringa till otta, så sa jätten, att han inte kunde stå ut med Gömme kattor och Långelanda kobjälla.

Sen flyttade han till Norge. Men i berget fanns silver och nyckeln till berget gömde jätten i Gömme kohage under Kåresten, men det finns två kohagar i Gömme och i båda finns en stor sten, så det är inte gott att veta, vilken som är Kåresten. Då en hustru fått sju söner utan någon flicka emellan och med samma man samt de vuxit upp allesammans utan att någonsin ha varit ovänner, så skulle de gemensamt kunna hitta nyckeln.

Då jätten gav sig iväg, tog han inteckning på alla Halse töser, så efter den tiden ha de alltid haft svårt att bli gifta. Så en gång hände det sig att en från trakten kom till jätten i Norge, där han bodde på en holme. Då ville jätten skicka ett bälte som present åt en flicka i Hals. Denne tog bältet med sig, men han tyckte, att det var bra stort för att vara åt en flicka. I Hals var det ingen, som var så tjock. När han så på återvägen kom till Sundsby på Tjörn, så stod där några stora ekar, då spände han bältet om en av dem, och den for ögonblickligen upp med rötterna och försvann. Så det var meningen, att det skulle gått så med flickan också, den ville jätten haft till sig.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.46-47