Havssläktets försvinnande mysterium

På Käringön fanns det förr ett släkte, som de kallade havssläktet. Ja, det var ett fruntimmer av dem gift här på Gullholmen med för resten. De var så väldigt mörka allihop. Stamfadern för dem var kommen ur havet. En gång när de låg ute med backan därifrån Käringön, fick de en pojke på backan, när de drog. De tog upp'en och tog'en med hem. Han var sån som vanligt folk och gifte sig där och fick barn. Men han var allt lite konstig ibland förstås. När han fick se rockor, sa han: "Såna går det hemma på vår dynga."

Så en gång när det blåste, fick de fara ut med honom, och då hoppade han i sjön och försvann.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.32