Skenet av förväntan

När mi mor va en tössonge - dä va frampå hösten - hennases pappa va te kvarne å mol - hon satt ini fönstre å titta etter sin pappa - På den tia hade de 'nte lökter utta töreblöss å lyste sej mä - så feck ho se då ett klart sken, å då sejer ho så: Å se där, nu kommer pappa! Ho sprang å skulle möt'en så. Men när ho kom te den platsen, ropa ho pappa, men då va dä kölsvart å ingen pappa va där. När ho kom in sa de tena, att dä va löktgöbben.