Skatan och galenskapen

Det var en kväll några, som höll på att tröska, och då var det en pilt, som tog och skulle hänga upp sig på galenskap, för att han skulle känna, hur det kändes. Han sade till de andra, att de skulle skära ner honom. När de nu stod där, så kom det en skata flygande — det var på kvällen — och tog ljuset. De kunde inte se att skära ner honom, utan han var död, när de fick gjort det. Och i detsamma hörde de, att skatan skrattade så styggt utanför. Det var den onde som var skatan.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.12