Ormar i huvudprydnaden

En ung flicka från Dingletrakten skulle en söndagsmorgon gå till kyrkan. På den tiden användes lösa hårflätor som lades runt huvudet. När hon kom till kyrkan och skulle gå in genom den lilla kyrkdörren […] hon att hon glömt flätorna och blev mycket ledsen. Då mötte hon en man jut i dörren, som frågade henne varför hon var så ledsen. Hon svarade att hon glömt det viktigaste, hårflätorna. Det är ej farligt sade mannen, sådana skall du få av mig. Han lade därvid ett par flätor i hennes huvud. Efteråt befanns det vara två ormar. Det var omöjligt att få dem ur hennes huvud, de [...] och bet åt alla håll, lugnade voro de om de matades med söt mjölk. Huru länge flickan fick lida av sin huvudprydnad har jag inte fått bekräftelse på.