Kärlek och svartsjuka

Dä va en kar, som gick ut lite en môra för sej själ. Å så feck han se, dä kom e käreng utföre gösselhögen drôs lagårn mä ett horn, som ho blåste i, så dä skulle höras långt bort. Å så sa ho dä: "Så långt som detta ljude hörs Ska mjölket våra mett för i år". Då sprang gôbben bort å slögg te na, sô dä ble ett blödande sår, å sa, att detta ska h våra dett för i år. Dä såre vara för åre.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.123-124