Kärlek och död på Ramberg

Det var två töser uppe på Ramberg, talade de om i min barndom, och de var kära i samme karl. Så visste de inte, hur de skulle bära sig åt för att få livet av varandra, för var och en ville bringa den andra om livet och sen rå om den där karlen för egen del. Till slut så hittade de på och gick upp på Ramnefjäll och dansade. Det är ett berg vid Aspen. Det stupar tvärbrant ner i sjön. Där gick de upp och dansade för att få varann utför, men de höll så säkert i varandra, att de stupade i sjön bägge två. Emellertid blev den ena hängande i en trädklyfta, och där fick hon hänga, tills hon dog. Hon hängde där och ropade och skrek, tills det var slut.

Sedan är det en gammal sägen, att det alltid ropar i berget mot väderskifte.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.97