Den fördolda världen

En bonde hade en julafton varit i sin ladugård och fodrat sina kreatur på kvällen. Då träffade han en man, som hälsade på honom. Bonden tyckte sig känna igen honom, men han visste ändå inte, vem mannen var. Den obekante bad honom bli med sig en liten stund. Bonden gick med honom. De gick ner rakt under bondens fähus och kom in i ett fint rum och där satt en stor flock vid ett bord och åt av de läckraste rätter. Bonden blev bjuden att sitta med vid bordet och gjorde så. Men bäst de satt och åt, kom något från taket rinnande ner på bordet. Det var urin från bondens ladugård. "Där ser du, hur vi har det", sade mannen, som bjudit bonden med sig, "och nu ska du vara snäll och flytta lagården. Vi har bott här i all tid, och vi kan inte flytta." Bonden lovade flytta lagården, och han höll sitt löfte. Sedan hade han alltid god tur till sina kreatur. Dessförinnan hade han alltid haft otur.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1947: Bohuslänska sägner. Göteborg. S.67