Bergjättar och magi

1. Det var en bergjättekäring som kom springande med pattane över axeln, och vargen var etter'na. Det var nära ve en gård, och hon ropa på boon:

– Huttaman, Huttaman, det ska aldrig gå dig illa!

Hon mena att om han hjälpte'na så skulle hon hjälpa honom igen så det allti skulle bli bra för'n. Hon kalla'n för Huttaman utå de att hon inte visste va han hette. Men hon hade hört di ropa i skogen. Bonden hade huttat på vargen. Di bruka ropa: Hutta hålla hå, släpp den vite och tag den grå!
Men vargen hogg'a när hon va ve berget och skulle in.

2. I Rödalane i Torp där var det två jättar som hade så mö kreatur, så det var förskräckele. Hele dalane var fulla med store store kor, som desse här två jättane hade. Domses kor gick ihopa. Men den ene hade fler än den andre. Och därmä så skänkte han en ko till sjön, Veckaretjärn. Han sköv'a ut i sjön, och hon gick under i vattnet.

3. Det var en bonde, det skulle va i Högsäter socken, som hade ett stort vetefält. Och en kväll så sa han det:

– Om det hära nu vore skuret och uppsätt i morn så frågar jag inte efter om jag ble av mä mine store oxar.

Det kom fullt mä bergjättar om kvällen. Di tog bondens piga mä se.

– Skär och lägg, skär och lägg! ropa di hele natta.
Och på morgonen så var det klart, och oxarne var borte. Piga ho ble konsti sen. Men bonden han gick till prästen och fråga hur han skulle kunna få igen oxane. Och prästen ställde om att di skulle ringa i kyrkan tre torsdagskvällar i ra efter sola var nere. Och tredje torsdagskvällen kom oxane tillbaka, men di var så vilda så di fick slakte ner dom.