Tomtegubbar och drängar

Det var på ett ställe som tomtegubbar höll till. Så var det en kväll som drängarna hade väsnats i stallet. Sådant tålde inte tomtgubbarna. På morgonen när drängarna kom till stallet, så var en häst borta ur spiltan. De letade både ute och inne. Till slut fann de hästen på rännet. Det var tomtgubbarna, som hade funnit honom på rännet. De fick hugga ned i väggen, innan de fick ut hästen. Mamma ställde ut mat till tomten om julkvällen. Det skulle han ha, för att han var snäll. Fatet var tomt på morgonen. Den lille grå drängen skulle ha, sade hon. En gubbe, Johannes, var i stallet. Han fick ett slag i ryggen. Det var tomten som slog till honom. Det var en som fick så mycket i ladan. Han ställde sig en kväll och tittade, om han skulle få se tomten. Den lille gubben kom med ax på ryggen och hostade och suckade. "Det var väl inget å sucka för!" sa den som stod på lur. "Får se", sade tomten "hurdane hästar den får, när jag får dra bort så mycket som jag har dragit hit". Det var en tomte, som brukade att sikta mjölet på ett ställe. Han fick nya kläder. När han hade fått kläderna så sade han: "Grannare tomte nu aldrig siktar mjöl mer."