Tåssa och dosan

En skulle ta en levande tåssa och ha i en dosa. Var torsdagskväll i tre veckors tid skulle ägaren gå till en korsväg och spotta i dosan, men han fick inte bli rädd, om det kom något konstigt och visade sig för honom, för då fick han ingenting. Men den tredje torsdagskvällen blev det sperkus av tåssan, och sen fick han så mycket pengar han ville av dosan.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S. 108.