Skogråns hemlighet

Det var en skogrå, det vet jag far brukade att tala om, som hjälpte en kolare på fjället, när han kolade. Hon var så grann. Så höll de på att släcka milan. Han var tvungen hem. "Du kan gärna gå", sade hon, "för jag skall sköta om allt så väl här, men när du går tillbaka, så ska du slå tre slag i en stor tall, som står efter vägen. Sen kan du komma hit". Men han slog inte i tallen, när han kom tillbaka. När han kom nära milan, så fick han se ett styggt fruntimmer vid milan. Hon hade hästsvans. Den doppade hon i ett ämbar med vatten, och så sôfta hon vatten över kolen med den. Hon hade lång näsa och långa armar. Gamla trasor hade hon till kläder. Men när han kom till milan, så var hon grann som förut.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.53