Sjöroa och Torsells gåva

Sjöroa, ho segla mot vinn. Ho hade en halve båt och åkte i. Di såg'a före storm. Det skulle allti bli olycker utav stormen, när di hade sett sjöroa. Men kunde en göra nåa nytta åt sjöroa, så ble det bättre. En kunde muta sjöroa.

Här var en som hette Torsell, han bodde i Klöverskog det sista. Han sto på isen och meta, och sjöroa kom och bad att ho skulle få nåt. Då tog han och skar en bit av förskinnet och ga henne. När han inte fick napp, så kasta han till henne en bit av förskinnet, och sen blev det alltid fisk.

Han bruka kalla sjöroa för Köffa.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.37