Nattmarans fasor

Nattmara brukade mor tala om. Det var ett styggt ting. Hon klämde, så att svetten droppade av den som hon red. Hon såg ut som en apa. Skinnet var ludet. Mor visste, att det gick an att hålla henne borta, om man hade en almanacka i bädden, där man sov.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.140