Näckhästen från sjön

Jag har hört berättas från min farfars ungdom, att nere vid Hälänga kom en så grann häst upp ur vattnet och gick till de andra hästarna, som betade där. När de tog in sina hästar, så tog de den främmande hästen med, och han lät sig fångas utan vidare, bara de hade kastat stål över honom. Han var hos dem hela sommaren, och han var snäll och bra. Så var det om hösten. De släppte ut hästarna på bete på samma äng. Men när de hade tagit grimman av näckhästen, så satte han av rakt ner i sjön, så att vattnet forsade om honom. Sen fick de aldrig se honom mer.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.28