Gastens skräckfulla närvaro

Gasten var de ute för. Han var som ett stort kalvskinn. När han rörde sig, så lät det som när man flyttar på ett torrt skinn. Det var spöke efter döda. Kom en ut för den, så blev en gastkramad. En blev blå på kroppen och illa sjuk. Om en korsade för sig, så kom en undan honom. Det var de som hade hört honom skrika. Det skulle någon drunkna då.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.123