Den vetgirige pojken

Det fanns vita ormar. Det var en käring, som hade tagit en sådan orm. Hon lade den i grytan och skulle koka den. Medan ormen kokade, så skulle hon gå ut ett ärende. Hon sa till pojken, som var inne, att han inte skulle få lyfta på locket och se i grytan. Men när hon hade gått ut, så var pojken kvick att lyfta på locket och sticka fingret i grytan. Så slickade han av fingret för att känna, vad det smakade. När käringen kom in, sa pojken: "Nu vet jag att kon får en vitrosig kalv". Han hade blivit allvetande.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.117