Den döda och levande

Kristina i Stretet vid Qvantenborg berättade om honom, som rövat kalken i kyrkan och sedan omkom i en kolmila. Han fick ej ro utan gick igen. En som var i syne mötte honom en gång. Då talte den döde om, var han gömt kalken, under öfset på sin stuga. Även sade han, att han skulle haft femton år igen till att leva, om han inte hade omkommit av våda. Slutligen sa han, att här skulle resas en påle, ty här har en död och en levande talats vid. Detta skulle ha hänt i Grinstad.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1951: Dalslandssägner. Göteborg. S.138