Trots sjukdom och svavel

Det hände ibland när en hade varit ute och gått om kvälla', att en ble så sjuker efteråt. Då trodde dom att en hade 'gått imot nånting', å då skulle det stöpas bly över en. Det har jag sett många gånger, men aldri' över mej själv.

Då smälte dom bly i en järnske' (densamma som dom hade te' å smälta svavel i, när dom gjorde svavelsticker, som dom gjorde te'å tända, när dom hade slaget eld mä' flinta å fått e' gnista ner i sköret) å se'n skulle det blyt få rinna ner i ett kärl med vatten, som hölls över den sjuke. - Enligt Stark med flera, skulle blyet rinna genom hålet i en brödkaka.

Det skulle stöpas tre gånger: För berg å för skog å för sjö. Å när det ble' dom konstigaste figurerna, betydde det att därifrån hade sjukdomen kommit.

Ble' de konstigast för berg, så hade en gått emot nå't bergatroll, ble'det konstigast för sjö, så va' dä sjöfrua, å ble'dä konstigast för skog, så va'dä skogsfrua en hade råkat ut för.

Någon läsning kunde Isaksson inte erinra sig blott att vederbörande i tur och ordning uttalade orden: "För berg, För skog, För sjö". -"Men det vråla och låtte så illa, när dä heta blu't datt ner i vattnet!"

På tal om svavelrök som bot mot sjukdom hos kreatur yttrade Isaksson: "Dä skulle va' nöttit för folk mä' te' å röka sek mä svavel". Isakssons gamla svärmor (Johanna på Berget, Kinnarumma) plägade alltid innan hon gick bort eller eljest ut ur stugan rita eld på tre stycken svaveltändstickor och inandades den röken.

Isaksson hade också en gång själv tillgripit detta medel. Han hade varit borta och sytt, det blev sent på sommarkvällen då han fick vandra hemåt, och på två ställen, han hade att passera, hade nyligen dödsfall timat. Han blev "tonger och konstier", fick ont i huvudet och mådde dåligt, då han gått förbi de gårdarna. Men hemkommen "tog ja' tre svaveltändstickor å rita ell på först den ena å sen den andra å sög i mej röken. Å ja' ble' inte alls sjuker, som en annars gärna ble, ifall en hade var't utför spöke."

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.