Trollkäring och skräddare

Skomakare-Emanuels fru var kommen ifrån Kind och hette Anna. Hennes far var knekt och alla trodde att deras 'därramor' var en trollkäring, men hon kunde aldrig bli uppdagad.

Så skulle Annas far å till ett möte en gång och han skulle upp och iväg bittida på morgonen kl 4. En liten bit från deras hem rann en liten å eller bäck. Där stod käringen och kärna smör med foten. Nu, din skam, blev du allt uppdagad ändå, sa han. Ja, sa hon, hade inte du haft det du har på ryggen som du har, så hade du inte kommit härifrån. Han hade hängslen och de ligger ju alltid i ett kors. Hon hade inte makt att göra nånting - han hade ju ett kors på ryggen. Och detta är riktigt sant, för alla de gånger Anna satt här och talte om det.

Det var en tös i Prästgården, jag kan inte komma ihåg om hon var finska, men hon kunde lite vad hon ville. Så en gång band hon upp ett strumpeband i taket och så sa hon, att hon kan hålla på och mjölka det tills kon dör. Ja, vet du var kon är? sa kyrkoherden, Ja det vet jag, sa hon. Ja mjölka då, sa han, jag ska betala kon. Han ville se om hon kunde. Ja, nu är kon död, sa hon. Var är kon, sa han? Kon är i Kulla, sa hon. Han gick till Kulla och där låg kon död.

De sa alltid ml sådana där att om man kunde slå till dom så det kom lite blod hade de ingen makt längre.

Det var skräddare på ett ställe där käringen var en påskakäring. Skräddare-Sven talte om det när han gick omkring och sydde. Så lagade hon sej till och skulle å te Blåkulla påskaafta. Hon kom in med en sopekost och satte sej skrefsle över den. När hon var kommen på sopekosten, sa hon: Här upp och här ut, i ett tängande badus. Och så flög hon upp genom skorstenen. Då tänkte skräddarn att han skulle göra detsamma. Han tog en kost och satte sej på. Men så kom han inte ihåg va hon hade sagt, utan han sa: Här upp och här ner, i ett tängande badur. Och han flög upp och ner i skorstenen. Men så kom han på det och då gick det. Men ett sådant liv som det var på Blåkulla när han kom dit, sa han. De slogs och de dansade.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 43-45.