Trollens hemligheter vid berget

Här är ett berg här uppe på Skephultanäs; det påstås, att där var troll i det. Det är uppe efter Frisjön. De kallte det där berget Tjärberget. Där var en fru i det, Tjärbergsfrun. Min morbror var där och skulle meta en morgon. Då kom hon upp ur sjön. Hon var så fin och grann framtill, men bak var hon ihålig som ett baktråg. Det var mitt om ljusa dan, och morbror var gamle karlen, så han skulle väl inte ljuga.

En pojke var där uppe i skogen och gick vall med kreaturen. Han såg en kista full med pengar intill berget. Hade han bara haft nånting och slängt i, så hade han fått det, påstod de. Men det hade han väl inte, utan det försvann igen. Det var trollen, som hade satt ut och sola sina pengar.

Min mor talte om, mormor hade fått ett barn; så var hon på Näsen och skulle mjölka. Hon var å ensam; och hon var inte kyrkotagen. Så klämde det till och ropa Anna Katarina i skogen - hon hette Anna Katarina. Men hon fann sej, så hon svarte inte. Det var trollen som ropa. Hade hon svarat, så hade de tagit henne. Det var uppe i Dängevik hon var (vid Frisjön).

Jag var väl en 12-13 år; så var jag uppe vid Frisjön och meta en söndag morgon. Det var när grödan var som allra grannast. Jag var vid en ena ändan på Dängeviksviken. Så vid den andra ändan, där var såna där ruter. Där fick jag se en sjufasa massa kreatur gå och beta - och det var medan grödan var som allra bäst. Jag tänkte jag får springa fram till Bottnen och säja till, att deras kreatur har kommit in i säden. Så rann där en liten bäck, så jag måste springa runt en liten bit. När jag kom så jag skulle sett kreaturen igen - så var vartenda kreatur borta. Och det tog då inte mer än en 3, 4 minuter, medan jag sprang runt där. Så det var då inga riktiga kreatur. Det var väl bergatrollens.

Det var en präst en gång som kom och for till kyrkan; han red. Då kom bergatrollen ut ur berget och gav honom dricka. Men han drack inte, utan han tömde det bakefter sej. Där kom lite på länden på hästen. och det brände å håret där. Men prästen kom väl undan; han red på åkern, så han kom undan. På åkrar hade trollen inte nån makt. Bägaren fick inte trollen tillbaka. Då ropte det: "Han tog vår största balja". Då skulle de ut så många som fanns efter honom.

Min far talte om utåt Halland, där var troll i ett berg. Så brukte de gå dit till berget och låna kittlar av trollen, när de skulle slakta. Så hade bonden en dräng. Han skulle gå tillbaka med kitteln, en gång. Nu brukte de alltid lägga korv och palt i kitteln, när de lämna den tillbaka. Men drängen, han tog och åt upp korven och palten, och sen sket han i kitteln. Sen fick de aldrig låna nånting mer; sen var det gjort. Men så. länge det blev ärligt gjort, så var det ingen fråga om.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.