Trollens hemliga skatter

Mor är född uppe i Strömmen. Hon talade om att uppe i Berg är ett stort berg som de sa var troll i. En dag gick barnen där och valla får. Som de gick där och närma sej berget, fick de se där var utsatt ett stort bord och där var utlagt fullt med pengar på det. Barnen kila hem och skulle tala om vad de hade sett. Och de äldre följde med dit, men när de kom dit såg de ingenting. Och mor påstod att detta var riktigt sant.

Mor talte också om att det var ett ställe där trollen var och bytte barn. Trollen bodde i ett berg. Där var en mor på ett ställe inte långt därifrån, som hette Anna. Och hon hade ett litet barn liggandes i sin vagga. Hon var utgången och då hade trollen varit inne och tatt hennes barn och lagt dit ett annat i stället. Och det var så räligt, det var som det hade varit nypet över hela ansiktet, sa mor. Dä kanlaveta mora blev bekymrater och visste inte på jorden va hon skulle ta sej te. Men så sa grannkvinnorna till henne: Ta och sätt på en kittel vatten och låtsa att du ska åt å koka barnet. Ja, hön satte på en kittel med vatten. Som det börja koka kom trollet fram och titta i fönstret. Vad gör du, mor Anna? sa det. Jag ska koka mitt barn, sa hon. Och då hade trollet kärlek, som mor sa, och kom och bytte barn.

I ett berg bodde troll, sa mor, men var det var hågar ja inte. Där var en karl inte långt därifrån som var så rik. Han hade sett en fin guldbägare hos trollen. Och han kunde inte begripa hur han skulle få tag i den. Han red dit en natt och knackade på dörren och sa att han var så törstig och bad att han skulle få lite vatten att dricka. De kom ut och gav honom bägaren med vatten. Som han hade fått den slog han ut vattnet över axeln och red i väg. Han red in på en åker och där red han omkring på den. Se trollen kommer inte in på en åker där det är sått. Där red han tills solen gick upp, då red han hem med sin bägare.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 15.