Tomten i kvarnen

Per Papplakulle, så kallades mjölnaren, hade i sin kvarn en tomte vilken han var mycket noga med att sätta mat till, passade han upp tomten väl med mat och stod väl med honom, så skulle tomten väcka upp honom om kvarnen gick tom på natten eller om elden kom lös.

Ibland hände det att tomten gick bort, en gång blev han borta flera dar, då va gubben sorgsen, han trodde att tomten inte hittade tillbaka, men när sedan tomten kom igen, blev gubben åter glad.

Per Papplakulle kunde gå ut i hagen, ta en bit näver från en björk, på denna näverbit kunde han spela vilken låt han ville, detta hade han lärt av näcken.

Källa: Gunnar Ahlberger 1988: Folkminnen från Mark II: Om sägner, folktro och folkvisor i 1800-talets Kinna. Göteborg.