Tomten i Hjulåsa

I Hjulåsa borta i Roasjö, där skulle de väl ha haft en tomte för mycket längesen, det var sagan.

Det var på ett ställe käringen hade en tomte, men gubben visste inte om det. Så skulle han lägga sej i ladan en natt och vakta på - det ökte sej så, han kunde inte förstå var det kom ifrån. Så hade han hört, att käringen skulle ha en tomte, och han ville se efter om det där var sant. Rätt som det var kom tomten. Så stönte han så förskräckligt, han hade så tung börda. Men gubben tyckte, han hade bara ett par halmstrån och bära. "Du behöver la inte stöna så förbannat; du har inte så mycket", sa bonden. Men efter den betan vände det blad: sen drog han ifrån dem istället. Det blev så fattigt och uselt för dem sen.

Tomten skulle ha en ny mundering varje julafton. Som han då hade fått den på ett ställe, kom han in i köket och gick och titta på sej, och så sa han: "Nu siktar aldrig junkern mer." Då tyckte han, han var bliven så gammal.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.