Tomtarna i byn

Tomtar hade de ofta förr, hade de för sej. Om det var nån som hade gott om det, så trodde de, han hade en tomte som drog till honom. När de då mjölka om kvällarna, skulle de sätta en liten skål som tomten skulle ha, så om morgonen var den borta. Det gick ett allmänt rykte, att han kunde dra ifrån den ene och till den andre. Det såg de också ibland, hur han drog.

Uppe i Hjulåsa (Roasjö) var en bonde, som hade haft en tomte. Så dog han, den där rike bonden. På stället intill stod käringen och kokte gröt i en sån där stor gryta en kväll. Så kom där in en liten pojk och ställde sej vid stolpen vid spisen. "Vad är du för en liten?" sa hon. Hon tog en sticka och lyste i ansiktet på'n och då var han kolsvart. "Är du av det slaget", sa hon, "så ut med dej." -"Nej, sa han, "jag kan la få bli här och tjäna er. Far han dog och då blev jag utkörd." Men hon ville inte vid honom, utan hon tog kosten (kvasten) och körde å'n. Så han fick lov och ut, men sen vråla han och skrek.

De sa, det var en bonde borta i Redslared, som hade en tomte. De hade en ho borta i lagården, och det skulle de hälla lite mjölk i den om kvällen, och om morgonen var det tomt. Det var en piga som såg honom en gång. Då drog han till bonden hö. Han hade bara några strå i munnen. Men det höll han på jämt och drog det från det andra stället.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.