Svartkonst och oväntade läxor

Det var bara prästen som hade lov att ha svartkonstbok. Ingen annan fick ha den. En gång hade prästen i Sätila glömt kvar svartkonst-boken på ett ställe, där han läst bort ett spöke. Drängen skulle fara efter den, men han skulle inte få titta i den. Men när han kom till en mosse åt Berghem till, så tog han upp boken och började läsa. Då blev han omringad med fullt med folk, och alla var de huvudlösa. Drängen befallde dem nu att lägga en bro med hallar över mossen. Den ligger där än, och det ser ut som om inte människor kunnat gjort den. När drängen kom hem fick prästen boken och läste bort allt otyget.

Jonas var pappas styvfar. Han trodde inte på läkare. En gång var de två nere i hagen och högg bränne. Far skulle gå hem efter häst. Under tiden högg Jonas av pulsen. Han lade vantar på och gick hem. Så skickade han bud på Ceder. Han hade slagit ihjäl en karl och därför kunde han stoppa blod. Jonas låg i sängen, men gubben ställde sig i farstun. Ingen fick se vad han gjorde där. Jonas dog inte strax, utan såret började läka sig. Så blev Ceder ansedd för att vara skicklig.

När det lidit någon dag, började det klia och Jonas var rädd att såret läkte sig för fort. Därför skickade han bud till Bettela. Hon tillverkade ett plåster som dög till allt. Det kallades för "Bettelskas gröna". Men det var riktigt något rackartyg. Det drog hål. Då förstod far att det var illa och for av till läkare i Kungsbacka. Men han fick inte träffa Jonas mer, för han var död vid återkomsten.

Jonas hade hört så mycket. Han var alltid med och språkade, när de satt och spann. Han brukade säga: "Så många
huven, så många sinn".

En gång hade Jonas fått värk. Det fanns sådana förr, som kunde ta bort värk utan medicin. Jonas fick tag i en gumma från Finland. Hon ville veta var värken satt. Därefter trampade hon Jonas tre gånger. Denne låg utsträckt på golvet och skulle för var gång säga: "Varför trampar ni mej?" Men han sade: "Varför tröv du mek". Finngumman var noga med uttryckssätt. När hon fått det riktigt svarade hon: "Ja har tre lungor och tre tungor mer än dej, därför trampar ja dej".

Jonas lärde mig att sätta bort tandvärk i ett träd. Den som högg trädet fick sedan värken. Man skulle inte få lära bort knepet innan man blivit hjälpt själv. Med en spik petade man tanden så det kom blod på. Därefter slog man in spiken i ett träd. "Troa gör så rysligt möcke", sade gubben. Och denna kuren slog aldrig fel. Så var vi i skogen och skulle hugga ved till bränne. Det blåste hårt. En björk hade två toppar. Där pep det och skrek. Jonas blev så förskräckt. Han sade till mig: "Vad är det". Och på middagen gick han hem. Det var min tandvärk som gnydde.

Källa: Karin Johansson 1999: Folkminnen från Mark III. Om sägner och folktro från Fotskäl. Rydal. s. 77-78