Svartkonst i Självvik

Min far tjänte dräng i Självvik. De skulle bränna 'svea' (svedjor) där en gång. Det var strax före våren och riset var torkat. De hade ju bett någon till hjälp, men det var inte många. Ja, nu går jag ut före och tänder, sa gubben i Självvik, sen kan I komma när I vell. Och far sa, när han kom ut gick gubben och tände på rishögarna: Han gick runt hela risfältet och elden gick inte över där han hade gått. De trodde nog han hade svartkonstbok. Han mumla nog något ord, men det fick ingen höra.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 47.