Starka män och björnar

Borta i Roasjö bodde en gubbe, som kunde göra lite vad som helst. Han hade tjänt dräng på ett ställe, och där hade han fått lära sej av den bonden. Bonden intill var rik, men den här han var hos hade det väl inte så bra. Men så hade han ett så grant roveland ett år. Då var den där rike avundsjuk, så han skulle gå och stjäla rovor där en natt. Men den första rovan han högg tag i, så fick han bli stående där och hålle i den. Men så på morgonen gick bonden dit. "Ja, nu slipper du la stå och vakta mitt roveland längre", sa han. Och detta var riktigt sanning

Där bodde en uppe i Seglora uppåt Ingeshult, han var av jättasläkt. En gång gick han till Göteborg och skulle köpa en tunna salt. "Var har du din skjuts?" sa bokhållaren till honom. "Nej, det har jag la tänkt jag skulle bära hem den", sa han. "Ja, då vågar jag salttunnan", sa bokhållarn. "Ja, mät I upp det åt mej bara", sa han. Så stod där ett sånt där stort järnspett; det frågte han om han fick ta och stödja sej på. Så tog han det i ena näven och salttunnan på ryggen. När han då kom upp i Kallebäckslider - för de gick efter och vaktade på honom - där gav han sej till och gå i markerna och äta `kröser' och hade salttunnan på ryggen. - Men innan han gick hade han en brödpåse med sej; där hade han 7 kakor i den, och dem åt han upp alla på en gång. Så han var god till att äta så hemskt med så han stod sej. - Ättlingarna till honom finns kvar än. Där jag tjänte hos Knallen, gårdbon där hette Börje; han var av den släkten. Och han var stark han med. Han var god till och ta en fotogenstunna och lyfta själv.

De påstod den här starke som bar fotogenstunnan skulle gå till Sätila kyrka en morgon. Så hade de för sej där var en björn nere på Sätila skog. Och han mötte den. Han hade alltid sagt innan att det skulle vara roligt och träffa den där björnen. Och inte 'got' björnen och gå ur vägen, och inte 'got' gubben och gå ur vägen. De gick rätt emot varandra. När han kom emot gubben, reste björnen sej på bakbenen. Men gubben rök tag runt om björnen och krama honom. Och han höll på att krama honom tills han dog. Sen slängde han honom på ryggen och bar hem honom.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.