Spökberättelser från Harsåsen

De talte alltid om att Ring, nere på Harsåsen, va ute och gick en gång och fick följe med gasten. Han trätte med honom så alldeles. Och han hann väl innaför dörren, så la det till i dörren så han trodde den gick sönder.

De trodde väl gasten va nåt spöke. Min mor hade följe med gasten en gång när hon varit nere i Harsås. Han gick före henne hela vägen den där långa backen. Hon trodde det va Pelle och tänkte att hon skulle gå ifatt honom. Men de va ljug. Så när hon kom mitt för Kulla blev han borta. Och det var ingen annan än gasten.

Nere vid Svansjö led var mor också ut för gasten. Det var hon och morbror i Kvama, de skulle gå hem. Då flabba det och skratta uppe i trädtopparna och slog ihop händerna. Det var uppe i Lunnaliden - den är en gastali.

Men nu är det borta sånt där, de säjer att åskan har slagit ihjäl gasten.

Källa: Gunnar Ahlberger 1997: Folkminnen från Mark: Om sägner och folktro i 1800-talets Torestorp. Göteborg. S. 19.