Spenningen i efterlivet

På ett ställe där det hade varit begravning, där hade de för sej att den döde skulle titta hem på kvällen. Jag hörde en saga - det var väl mor som talte om det - det var en ung fru, som dog nånstans. Hennes karl sörjde så alldeles. Så hade han väl talat vid henne innan hon dog, om han kunde få veta, hur hon fick det. Ja, hon hade lovat att hon skulle visa sej och uppenbara sej likölskvällen. Han gick inte ifrån fönstret, utan han satt där och titta ut på kvällen. När det nu lidit en stund, kom hon sådan som hon var svept. Sen gick han ifrån fönstret med, sen var han förnöjd. För var de vitklädda, då var de väl borta.

Källa: Kjell Berglund u.å.: Folkminnen från Skephult.