Sjöormens plötsliga möte

Jag var ute på Storasjö en söndagsmorgon och skulle se till mina revar. Vid ön i Storasjö är en sten, som kör ut i sjön ett par meter vid lågt vattenstånd. Jag hade tagit en grann kubb, som låg och flöt i sjön, och bundit den efter ekan för att ha den hem till ved. Då fick jag se på den där sten en orm så vådligt lång. Den tröt inte. Han rann över sten, och jag såg varken början eller slutet på'n först. Han var fyra, fem alnar lång och så tjock som min mösskulle. Men jag fick brått att lösa kubben. Jag gjorde la synd som hade tatt den en söndagsmorgon. — Det var sjöormen.

Källa: Carl-Martin Bergstrand 1944: Västgötasägner. Göteborg. S.85