Sjömannen och jättarna

En sjöman led en gång skeppsbrott. Därvid kom han till en ö där det bodde en jätte. Det skall vara mörker på ett ställe i världen och det var det här. Jätten satt vid en eld. Han var blind, men han hörde sjömannen komma och gav sig i samspråk med honom. Slutligen frågade han: "Ä de nå't vart blo i Sverige nu?" Då tog sjömannen och glödgade en järnstång och räckte den åt jätten. Denne kramade om stången och blev belåten.

Därefter bad jätten sjömannen att denne vid hemkomsten skulle lösa hans kreatur i Ramhulta berg i Sätila. Där var en tjur och en hund och de var bundna med guldkedjor. Dessa skulle sjömannen få i belöning. Jätten hade måst ge sig ur landet så hastigt att han ej hunnit lösa sina djur. När sjömannen kommit hem, begav han sig till Ramhulta och löste där tjuren. Men hunden stridde så i bandet att han inte vågade lösa den. Därför ska jättens hund än i dag stå i Ramhulta berg och ge hals mot dåligt väder.

Sjömannen träffade också på en jätte på en annan ö där det var mycket sten och grus. Denne sade åt sjömannen att plocka upp några stenar och lägga dem i ett skrin. De såg ut som gråstenar där i mörkret. Så förbjöd jätten sjömannen att öppna skrinet under färden. Men denne kunde inte låta bli att titta på stenarna. Då utbröt ett kraftigt oväder och fartyget led skeppsbrott. Det vara bara sjömannen som undkom.

Källa: Rylander, Gerd 2002: Folkminnen från Mark IV: Sägner och folktro i 1800-talets Surteby-Kattunga. Rydal. s. 88