Sill, hund och sjukdom

Min far och mors far hade varit i Göteborg och sålt fläsk och köpt sill. Där var också många fler i sällskapet. De släppte sina hästar vid Limanäs beteställe, och folket gick in för att koka sill och ha sig mat. Brännvin hade de också med sig. Men far hade inte ro utan gick ut för att titta till hästen och lasset. Då fick han se en stor hund röra sig mellan lassen. Far slog efter honom och svor till. Att han skulle ge sig av. Då gick han rätt över vägen och klev över muren, och han blev så förfärligt lång. I förstugan vände sig far till en karl som stod där och sade: "Här snokar en hund". Den andre sade bara: "Han är väl lener att slå på". Så sade han vidare: "Nu far vi inte härifrån i natt, för då blir det något galet". Men de andra ville iväg. När de kommit ett stycke längre bort, så blev far dödligt sjuk, så att de fick lägga in honom på Skogen.

Källa: Karin Johansson 1999: Folkminnen från Mark III. Om sägner och folktro från Fotskäl. Rydal. s. 93-94