Rädsla för trollen

De var rädda för troll förr. Det var en gubbe en halvmil härifrån inåt skogarna. Han var ute och vakta korna på skogen. Det var mitt på dan. Där var ett stort berg och där kom två kvinnfolk ut ur berget med kläder och skulle tvätta. Där fanns inte en vasstår men de bösta och tvätta ändå.

Men sånt där tror jag aldrig på. Annars var de väl rädda för troll riktigt. De var rädda att de förtrolla både kor och hästar och allting. De sa att trollen gick och låna allting på bondställena och de torde inte neka dem. Men här var väl inga, det var väl längre bort.

När ett barn var fött och de såg att det var konstigt, så satte de det på en grissla och låtsa att de skulle sätta in det i ugnen. Om barnet då skrek, var det ingen bortbyting, men gjorde det inte det, då var det förtrollat. De mena väl inte att de skulle sätta in det i ugnen, de skulle bara pröva det på så sätt.

Det var några karlar som var ute i skogen och jaga. De hade lagt sig att vila och rest bössorna mot ett träd. Då kom det ett kvinnfolk till dem, hon lyfte först på den ena bössan och sen på den andra och titta på dem. Då ropa den ene av karlarna: "Vad har du med bössorna att göra, ditt as! Låt du bli dem!"

Men han blev förskräckt riktigt. Det tog till att dåna och leva, så de sa det var som om skogen skulle ramlat på dem. De var väl illa utkomna för den människan. Det var ett troll kanveta. De sa, att när hon gick ifrån dem var hon som ett baketråg där bak.

Källa: Gunnar Ahlberger 1988: Folkminnen från Mark II: Om sägner, folktro och folkvisor i 1800-talets Kinna. Göteborg.